fredag 16 januari 2009

Såååååååååååååå pinsamt, ville sjunka ner i jorden

Jag var på ica-maxi igår, jag sövde barnen innan me Kristofer, kom dit ca 21:00....gick, tittade, plockade i massa saker så det nästan ramlade över i den minsta barnvagnen som jag konkade med mig. Storhandla, ja, det va ordet, fanns ju nada kvar hemma. När de ropat ut sista gången att nu stänger vi om 5 min så försöker jag rulla vagnen samtidigt som jag bär toarullar, flingor, ja folk tittade.
När jag äntligen lyckats få dit vagnen till kassan så va jag näst sist på hela maxi. Pinsamt att då langa upp all denna mat så sent, stackars personal.
När jag kikar på vad kassan angav för pris imitten av handlingen så tänkte jag att detta räcker ju...jag hade nämligen begränsat me stålar, skulle tagit Kristofers kort. Men när jag kikar upp efter allt ser jag att det är över 150 kr förmycket...lotsas va lite pinsamt överraskad...plockar bort lite schampoo osv...nähä...MEDGES INTE igen....åh...nu står vakterna och hela kassapersonalen och irriterar sig på att de aldrig får gå hem. Ett ryskt par bakom mig pratar och skrattar irriterat på sitt sprk....
Jag plockar bort lite fler grejer...som jag tror kostar mest...till slut gick det...ush!
Sen har jag då 5 kassar att packa på den lilla vagnen meddans vakten och en annan kille står och småler och tänker...hur ska detta gå till??
Kassa personaltanterna hade ställt sig i en ring längre bort och beskådar mig på håll meddans de viskar mellan varandra...ush...kan jag inte bara få ha en såndär magisk knapp och trycka på så att jag bara försvinner härifrån...fällde en tår utanför.
Min man tyckte så synd om mig..jag gömde mig bakom icavagn-stället så att ingen skulle se mig tills Kristofer kom till min räddning. När han kommer så går icapersonalen ut därifrån...försökte raskt skynda mig in i bilen.....vill inte gå dit nå mer....såg sunkig ut...får snygga till mig så de inte känner igen mig.

2 kommentarer:

Rakel sa...

Men gumman! Jag tror inte det där var fösta gången de såg något dyligt. Om man tänker på det, var det faktiskt inte så illa. Det är bara att bryta ihop och gå vidare.

Paula sa...

haha! å va roligt! jag tror alla har varit med om det: "oj-det-kostade-för-mycket-jag-plockar-bort-det-och-det..." usch, det är så pinsamt... men lite skoj i efterhand...:o) kramen på dej!