En personlig grej....

Jag ska dela med mig av en personligt litet dilemma...tänkte det kunde vara bra för mig att skriva det så det syns så att jag kan bättra upp beteendet.
Inför bröllopet vårat 2003 så gick jag ner väldigt mycket i vikt, hade alltid varit småmullig men aldrig haft behovet av att gå ner. Spelade ingen roll att mina kompisar va smala och klagade på att de va "tjocka" jag tog ej åt mig. Tänkte att inför bröllopet kunde det va kul att gå ner några kilo, men när jag insåg att det gick lätt och att kilona rasade av så blev det maniskt. Jag gick tvångspromenade, svälte mig själv, fast jag åt lite godis iallafall men inte så mycket eller så kompenserade jag det med en promenad.
Glömmer aldrig en gång när jag tvingade mig ut, gick långt bort på landet, byxerna hängde. Jag skrev listor och hade sånt tvång i huvet på detta, tänk att man kan bli så upptagen av en sådan sak. Man hade nästan hellre gift sig mullig och sluppit detta beetende. 53 kg var jag nere i, inte superlite men för mig å mitt ansikte va det det:-) På bröllopsresan hade jag panik, va endast typ pizza man kunde äta i Italien, kycklingfileen hällde de olja på. Men det va en liten befrielse för mig att "tvinga" i mig pizza.
Sedan har man försökt hålla uppe en bra vikt, efter 2 år kom jag ur det jobbigaste tankarna angående det. Blev ju bara att man pratade om vikten såfort man träffade nån, man vill få det bekräftat att man fortfarande är fin. Bekräftelse behov helt enkelt!!!Tänk att jag hamnade i detta, innan va jag så säker på mig själv, hade lixom inte alls såna problem me mig själv!

Fått två underbara barn, varit sån befrielse för mig att va gravid, för så kan jag hetsäta och det fastnar bara på gravidkulan:-) Minns när jag fick besked om att jag va gravid me Abbe, hetsätningen va igång på sekunden, godis, ja allt:) Har kämpat ner kilon efter grav men nu står det lixom still.
Nu är man i det stadiet att man lugnat ner sig, blivit mer nöjd med sig själv, men tar ändå illa hand om kroppen.
Jag ska alltid gå ner i vikt, misslyckas och hetsäter. Tänk att man kan behandla sin kropp så fel. Är jättesund en vecka, äter frukost, tycker att naturell youghurt är det godaste som finns meddans andra veckan äter jag delicatobollar till frukst, varma nachos till kvällsmat, finns inga rutiner, dåliga samvetet har jag senare. Men jag är medveten om detta beteende och ska göra nåt åt det. Jag vill bara lära mig äta normalt, få balans, och att strunta i sötsuget och just när man är utråkad att strunta i att äta då. Jag vill inte gå upp i vikt vilket jag gjort det senaste månaderna, smygandes. Men när jag väl är godissugen så lixom tänker jag att "jo, men jag är ju nöjd som jag ser ut":-) Men dan efter känns det jobbigt att kliva i jobbbyxorna som sitter för tajt så att fina ringen runt magen pöser över:-) Vill inte gå ner en massa, absolut inte som förut, men bara lite så att jag känner mig fin och kan ha mina kläder.
Läst endel och det är jättevanligt att när man svälter sig så kan det omvandlas till hetsätning senare. Men detta är ju inte jag, bara ett beteende jag ska ur. Jaja, men skönt att skriva av sig, då blir det lättare att ta sig ur och hålla.

Kram tjejer och ni vet att ni är så fina allihop!